Stå och se på

Man kan stå och se på
hur andra går in i väggen
eller fastnar med skäggen
i brevlådans lock.
Man kan nicka och le
lite grand överseende
när mindre lyckade skeenden
kommer i flock.

Det är lätt, när man står utanför,
se nyktert på de misstag andra gör,
andra gör.

Men inte lär man sig något av de’,
fast man upplevt alltihop från strax brevé.
Snubblar över samma frågor,
bränner sig illa på samma lågor,
trampar samma spår,
fast man redan sett
hur det går.

Det är inte så svårt
att tolka tillvarons kluster
som speglar andras förluster
och andras besvär.
Det ligger nära till hands
att tala spydigt förklenande
om en trött eller skenande
medresenär.

Det är lätt, när man har krafter kvar,
raljera över felsteg andra tar,
andra tar.

Men inte lär man sig något av de’,
fast man upplevt alltihop från strax brevé.
Snubblar över samma frågor,
bränner sig illa på samma lågor,
trampar samma spår,
fast man redan sett
hur det går.

Där en del av änglarna bor

Att sitta vid din sängkant
blir till tid vi aldrig annars tar.
Du har så många frågor,
jag försöker ge dig svar.
Du säger: ”Pappa, jag var rädd nyss,
men nu tror jag det försvann.
Det känns så mycket bättre
när vi tittar på varann.”

I ett hus av rödbrunt tegel
finns det vind för tomma segel.
Där har död stämt träff med liv,
där bor väntan, där bor tidsfördriv,
och ett barn som tappat allt sitt hår
skänker skratt åt alla rum i en hel korridor
för han vet det många knappt ens tror,
att dom finns, och var en del av änglarna bor

Det skär en pappas hjärta,
se din blick bli trött, och blek din hud.
Gott är det gift som hjälper dig
men jag har varit arg på Gud.
Helt tydlig i de stunder
då du kramar mig så mjukt,
men svår att se i mörkret
när ett litet barn blir sjukt..

I ett hus av rödbrunt tegel
finns det vind för tomma segel.
Där kan tvivel möta hopp,
där bor kunskap, där bor själ och kropp,
och ett barn som tappat allt sitt hår
skänker skratt åt alla rum i en hel korridor
för han vet det många knappt ens tror,
att dom finns, och var en del av änglarna bor.

Där utanför vårt fönster
springer barnen runt i Haga Park,
min trötthet är ett vakuum,
men du ler så märkligt stark.
Din oerhörda envishet
som förr var svår att ta,
behåll den du, och slösa,
den kan vara bra att ha.

I ett hus av rödbrunt tegel
finns det vind för tomma segel.
Där är lek och fantasi,
med clowner, färg och värme i,
och ett barn som tappat allt sitt hår
skänker skratt åt alla rum i en hel korridor
för han vet det många knappt ens tror,
att dom finns, och var en del av änglarna bor.

Text: Stefan Jämtbäck & Åsa Hagberg
Musik: Stefan Jämtbäck

LYSSNA

Hoppet är det sista (som överger människan)

När jag drömde om framtiden
var det aldrig så här som jag tänkte mig den,
med tuffa tider, täta snår
och lyckan som kommer och går
Av dom tankar om framtiden
som jag hade finns få som jag känner igen
bland orosmoln och fasligt sjå,
men jag njuter av livet ändå
För vi har varann
och vi gör så gott som vi kan
Hoppet är det sista som överger människan.

När jag drömde om kärleken
var det aldrig så här som jag tänkte mig den,
med brustna hjärtan, djupa sår
och känslor som går som dom går
Av dom tankar om kärleken
som jag hade finns få som jag känner igen
i tvåsamhetens av och på
men jag älskar dig gränslöst ändå
För vi har varann,
och vi gör så gott som vi kan
Hoppet är det sista som överger människan

Ur ett motgångsperspektiv
blir glädjen i medgång mera intensiv,
och längtan blir en älv
som flödar av sig själv

När jag jagade sanningen
Var det aldrig så flyktig jag tänkte mig den,
långt bortom bokstävers tydlighet,
ett landskap av erfarenhet
där vi har varann
och delar så mycket vi kan
Hoppet är det sista som överger människan,
hoppet är det sista som överger människan.

LYSSNA

Visst är det väldigt konstigt

Visst är det väldigt konstigt, ja liksom uppochner
att den som sköter pengar, han tjänar mycket mer
än hon som vårdar människor och hjälper sjuk bli frisk?
Som start på vår kampanj så gör vi fågeln till en fisk,
och chansen till en risk.
Visst är det trist och tråkigt att löften mest är prat?
När medel ska fördelas i vår samhällsapparat
får dom som är vår framtid, ja barnen, alltid minst.
Som motåtgärdspaket, byt namn på storförlust och vinst,
basfiol och…flöjt.

Uppochnerochutochinverteratvärtemot
allt konstigt, fånigt, ruttet, galet fel – sätt ner en fot.
I vår protestaktion förvandlas sjö och hav till land,
minst blir störst, sist blir först och Flen blir Härnösand.

Visst är det ganska fånigt och inte riktigt bra
att stygga pojkar oftare får kyssa flickorna
än den som är timid och snäll och alltid ställer upp?
Som manifestation, betrakta hönan som en tupp,
och ensam som en grupp.
Visst är det riktigt ruttet, ja avigt på nåt sätt
att många med talang aldrig kommer till sin rätt,
men ett dokusåpa-spån blir berömt för ingenting?
Som skarp protest mot det vi säger Beethoven är swing,
och i är runtomkring.

Uppochnerochutochinverteratvärtemot
allt konstigt, fånigt, ruttet, galet fel – sätt ner en fot.
I vår protestaktion förvandlas natt till ljusan dag,
sen blir nu, jag blir du och London heter Prag.

Visst är det lite lustigt, ja liksom ut och in
att människor ibland dömer andra efter skinn,
och tror att färgen säger allt om folk dom ser på stan?
Då är det mindre korkat hävda gräset är en gran,
och månen en banan.
Visst är det ruskigt galet och visset så det stör
att klotet som vi lever på behandlas som det gör?
Vi skövlar, dyrkar tillväxt, pumpar jorden full med skit.
Som gest för en förändring, skifta värd mot parasit,
behåll mot släng och slit.

Uppochnerochutochinverteratvärtemot
allt konstigt, fånigt, ruttet, galet fel – sätt ner en fot.
I vår protestaktion förvandlas nähä till jaha,
lätt blir tung, gammal ung och Kina USA.
Uppochnerochutochinverteratvärtemot
allt konstigt, fånigt, ruttet, galet fel – sätt ner en fot.
I vår protestaktion där byter fattig plats med rik,
berg blir dal, tjock blir smal och Grums blir Örnsköldsvik.

LYSSNA

Öppna mig

Öppna mig för livets brus
Låt mig se de möjligheters ljus
som du tänder
Bär mig ut ur hopplöshet
vidga tanken så min längtan vet
att det vänder”Effata, effata, öppna dig!”

Öppna mig för andras tal
Gör mig fri från hämningar och skal
när jag gömmer
Ge mig mod och envishet
kraft att blåsa liv och verklighet
i det jag drömmer

”Effata, effata, öppna dig!”

Öppna mig för jordens sång
hur jag hör, men glömmer gång på gång
att den blöder
Öppna mig till tjänst för dig,
människor i nöd som möter mig,
att jag glöder

”Effata, effata, öppna dig!”

Smulor och glimtar

Text: Larsåke W Persson & Stefan Jämtbäck

Ofta följs det underbara
tätt av tomhet, sorg och smärta,
vemod rör sig lätt i lyckans spår.
Mellan härligt och hemskt
går en gräns man knappt ens anar,
stanna kvar är mer än sommaren förmår.
Jag kan akta mig för att behöva
det jag inte till fullo kan få.
Jag kan blunda för det som berör mig
och färgstänk på trygghetens grå.
Men hellre ändå att jag vågar
en försmak, trots erfarenhet,
av smulor från det som är vackert,
och glimtar av gudomlighet

Om du ändå måste gå nu
varför skulle du då komma,
saknad känner bara den som vet.
Om det ändå inte går,
varför skulle vi då mötas,
längtans glädje har till granne bitterhet.
Jag kan akta mig för att behöva
det jag inte till fullo kan få.
Jag kan blunda för det som berör mig
och färgstänk på trygghetens grå.
Men hellre ändå att jag vågar
en försmak, trots erfarenhet,
av smulor från det som är vackert,
och glimtar av gudomlighet

Här och nu en bit av himlen
om jag öppen lyfter blicken,
solens ljus är löftet om nåt mer.
Minsta omtanke en del
av gemenskapen i förskott,
evighetens fotavtryck i allt som sker.
Jag kan akta mig för att behöva
det jag inte till fullo kan få.
Jag kan blunda för det som berör mig
och färgstänk på trygghetens grå.
Men hellre ändå att jag vågar
en försmak, trots erfarenhet,
av smulor från det som är vackert,
och glimtar av fullkomlighet.

LYSSNA på demo

Saker jag ska göra

Jag har en lista med saker jag ska göra.
Tvätta bilen, kratta löv,
rensa ur ett förråd
läsa mail, kolla börsen,
memorera en kod,
laga mat som går fort,
och om jag hinner –
våga nåt jag aldrig gjort.

Jag har en lista med saker jag ska göra.
Formulera klagobrev
mest för klagandets skull,
beta av alla måsten
innan månen blir full,
ställa skorna på rad,
och om jag hinner –
göra någon annan glad.

Jag har en lista med saker jag ska göra.
Renovera vad som helst,
tapetsera en vägg,
bona golv, mangla strumpor,
köpa bröd, mjölk och ägg,
lite leverpastej,
och om jag hinner –
säga att jag älskar dig.

LYSSNA

K som i Kärleken

Idag sjunger gryningen,
sjunger dimma och dagg,
sjunger vägen jag går,
alla tankar jag får
med solens ljus.
I förvirrande rus
sjunger berg, sjunger grus,
sjunger hällande regn,
och sen himmel blå,
sången om K

K som i Kramar av värme och sinnlighet,
som i Kanske en möjlighet,
Kinder som tinar en frusen själ,
och Kvällar som vill oss väl,
som i Känslorna utanpå,
som i Konstigt men sant ändå
och Klockan som väckte ur år av sömn,
som i Kärleken, svindlande, i en dröm

Idag finns jag bara till,
är jag tung som ett dun,
börjar livet från noll,
mister tvekan sin roll,
och natten ler.
Tiden finns inte mer
sjunger allting som sker,
skrålar vidder och fält,
nynnar minsta vrå,
i sången om K.

K som i Kramar av värme och sinnlighet,
som i Kanske en möjlighet,
Kinder som tinar en frusen själ,
och Kvällar som vill oss väl,
som i Känslorna utanpå,
som i Konstigt men sant ändå
och Klockan som väckte ur år av sömn,
som i Kärleken, svindlande, i en dröm,
kärleken i en dröm.

LYSSNA

Hjärtats nycklar

Text: Martin Lönnebo & Stefan Jämtbäck
Musik: Stefan Jämtbäck

LEENDET
Även om du, även om jag
hade nyckeln till cellen,
även om du, även om jag
kunde öppna atomen
vore vi ingenting,
kunde inte finna livet
och oss själva någonstans.
Nej, ingenting
om hjärtats nycklar inte fanns.

Leendets kod öppnar till livsmod,
gemenskap och kärlek.
Leendets nåd, alla är barn,
universum vår vagga.
Ser inte jordens slut
eller himlens början,
framtiden bjuder upp till dans.
Men ingenting,
om hjärtats nycklar inte fanns.

TÅRARNA 
Se på mig, rör vid mig,
räds inte mödan,
tårar ropar till varje hand
som kan torka bort.

Förena er, sköra i alla länder,
gläd er åt livet och trösta varandra,
Gud finns om Gud är i dina händer,
i ditt hjärta för dig,
genom dig, för andra

Lyssna först, lyssna sen,
tala därefter.
Undvik inte, träng inte på,
bara finns, ja finns

Förena er, sköra i alla länder,
gläd er åt livet och trösta varandra,
Gud finns om Gud är i dina händer,
i ditt hjärta för dig,
genom dig, för andra

HANDEN
Handen, ett dyrbart tecken,
bär liv och bröd till världen.
Skapande, hjälpande, knuten ibland.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

Handen, ett dyrbart tecken
med spår av strid mot ondskan.
Sårmärkt av lidande, utsträckt och sann.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

Handen, ett dyrbart tecken,
med bud om tröst och ömhet.
Fångar den fallande, öppnar en famn.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

ÖGAT
Bara den som ser
med kärlek på sig själv
kan också se med kärlek på andra.
Vi kan vandra bredvid någon
i bitter ensamhet
för ingenting är
som inte ögat vet.

En vissnande blomma,
ett barn som vill bli sett,
en kvinna i förtvivlan,
en man som halkat snett.
En människas hunger,
nån som kommit i kläm,
vännen kall och vilsen
som längtar hem.

Inte syn i vanlig mening,
men uppmärksamhet
speglar universums skönhet här,
ett seende som skapar och bär.

ÖRAT
Hörsamhet är vördnad för livet,
den kärlekens lydnad som vågar ta ett kliv.
Frihet är att gripa de grenar som håller
och äta de frukter som ger liv.

Lyssna som om det gällde livet,
för det gör det.
Hör det outtalade och hjärtats längtan.
Lyssna och följ,
vad stjärnorna och mullen vill.
Frihet är hörsamhet.

ALLKÄRLEKEN
Vi äger inte jorden och livet,
vi brukar dem bara en tid.
Om vi älskar det lilla,
så får vi det stora
och allkärleken kan ta vid.
Får den kärleken plats i mitt hjärta?
Är det tillräckligt rymligt för den?
Ett hjärta fyllt av sån kärlek
brinner för skapelsen.

Den kärleken är enhet,
förvaltande och delande,
är regn och sol över ond och god
där sårbarhetens helande
ber mörker föda ljus,
låter lidandet och nöden
bli till lust och glädjerus,
den är starkare än döden,
varmare än glöden.
Ett hjärta fyllt av sån kärlek
brinner för skapelsen.

ANSVARET 
Det finns människor som säger:
”Jag ångrar ingenting.”
Men vem har aldrig gjort nån annan illa?
Själens smärta är som kroppens
och kapslas bara in,
om samvetet förminskas till en villa.

När vår skuld har förståtts och betalats
kan förlåtelse få rum, och försoning.
Då, först då, har skuldkänslan gjort vad den ska
och kan lämna ett hjärtas boning.

BOTEN
Orkar vi se att jorden lider,
hur vi plågar och plundrar den?
Vågar vi se vår bekvämlighet
och ompröva takten och färdriktningen?

Vill vi förstå när själen tynar bort
och inse förnekelsen?
Vågar vi göra vad vi förmår
och uppriktigt räta på ryggen igen?

Vi måste försöka att ställa till rätta
när sanningen blottat de fel som vi gjort,
hitta den glömda, gömda botens nyckel,
tung nog för framtidens port.
Uppriktighet och sanning i allt sitt väsen
ger skydd för kärleken.
Uppriktighet och sanning är nyckeln till den,
och till den goda gemenskapen.

ÖDMJUKHETEN
Du prålar inte,
du är.
Du förställer dig inte,
du är.
Du nedvärderar dig inte,
du är.
Ödmjukhet.

Mjuk som vatten, besegrar sten,
i dig har fiskarna sitt bo.
Släcker törst, ger fälten liv.
Du bär skepp på starka axlar,
du ger själen ro.

GLÄDJEN
Så mycket skönhet och skaparkraft hos glädjen.
Det finns så många lyckor gömda här.
Vi bryter brödet för att helas,
glädjen djupnar när den delas.
Jag är vi, du är vi, den burne bär.

NATTEN
Universum är Guds åkerfält
där sädeskornen dör,
för att ge nytt liv, för att ge nytt liv.
Universum är Mors Mystica,
en nattens hemlighet,
oändligt dödande, oändligt födande.

När mänskan finner frid
i den sällsamma föreningen
av död och liv,
vetande och ovisshet,
då har hon varit ute
på världens längsta resa,
den till sig själv
för fortsatt färd mot mer än så.

Universum är Guds åkerfält
där sädeskornen dör,
för att ge nytt liv, för att ge nytt liv

GRYNINGEN
Hoppets dag, rättvisans dag,
gryningen, Unio Mystica.
Hoppets dag, rättvisans dag,
gryningen, Unio Mystica.
Ur mörkret, ett stråk,
en strimma ljus bryter fram.
Gemenskap
i ensamhetens spår,
och vi förstår
att Gud är nära.

LÄS MER OM HJÄRTATS NYCKLAR

Vad ska alla tänka

Vill va’ säker och bestämd
mycket mer än trevande förskrämd,
hellre framåt och i slag,
välja bort mitt jante-jag,
och oförminskat sann,
följa lusten då jag kan,
släppa taget, ta en risk,
våga störa, inte viska.
Då skaver som en sten i skon,
och stjäl en bit av den person
jag ändå innerst inne är,
en slogan alltför många av oss bär.

Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
Jag har gjort det till ett mantra,
det ger mig ingen ro.
Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
I jord av såna ord
kan bara tveksamheten gro.

Vill va’ på och inte vek,
betrakta livet som en lek,
våga misslyckas ibland,
knyta nya vänskapsband.
Gärna eftertänksamt vis,
inte snäll till varje pris,
säga från och tycka till,
oftast göra det jag vill.
Då stör ett brus min fria tanke,
skjuter viljans skepp i sank,
en ström av ord jag känner så väl,
envis som ett takdropp i min själ.

Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
Jag har gjort det till ett mantra,
det ger mig ingen ro.
Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
I jord av såna ord
kan bara tveksamheten gro.

Jag kan, jag vill, jag törs, det går och jag får,
men tvekar och förnekar hjärtat som slår,
och slår, och slår, och slår.

Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
Jag har gjort det till ett mantra,
det ger mig ingen ro.
Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
I jord av såna ord
kan bara tveksamheten gro.

LYSSNA