Jag vet att det bränns…

Jag vet att det bränns
så jag frågar försiktigt.
Inte tycker väl Gud
ritualer är viktigt,
på riktigt?
Ändå blir hur vi formar
både vigslar och dop
till ständiga stormar
i vattenglas,
som går i kras.
Med splitter på golvet
vill ingen dansa.
Med allt att förlora,
vem vågar chansa?
Försiktiga fraser,
nötta, platta.
Fötter i luften,
onedsatta.
En får inte undvika
trampa på tår
som pryder de fötter
som sparkar och går
på värdigheten,
kärleken,
om och om igen.
Tystnad, bortvändhet
flackande blickar,
ögonlock stängs,
klockan tickar.
Visst är det svårt,
klivet från kivet,
men om inget stör
passerar snart livet
där utanför.
Den någon är,
är ingen fråga.
Genom tiden
brinner en låga,
lyser upp vägen
vi måste vandra,
där ett är viktigt,
att älska varandra.