Idag sjunger gryningen,
sjunger dimma och dagg,
sjunger vägen jag går,
alla tankar jag får
med solens ljus.
I förvirrande rus
sjunger berg, sjunger grus,
sjunger hällande regn,
och sen himmel blå,
sången om K
K som i Kramar av värme och sinnlighet,
som i Kanske en möjlighet,
Kinder som tinar en frusen själ,
och Kvällar som vill oss väl,
som i Känslorna utanpå,
som i Konstigt men sant ändå
och Klockan som väckte ur år av sömn,
som i Kärleken, svindlande, i en dröm
Idag finns jag bara till,
är jag tung som ett dun,
börjar livet från noll,
mister tvekan sin roll,
och natten ler.
Tiden finns inte mer
sjunger allting som sker,
skrålar vidder och fält,
nynnar minsta vrå,
i sången om K.
K som i Kramar av värme och sinnlighet,
som i Kanske en möjlighet,
Kinder som tinar en frusen själ,
och Kvällar som vill oss väl,
som i Känslorna utanpå,
som i Konstigt men sant ändå
och Klockan som väckte ur år av sömn,
som i Kärleken, svindlande, i en dröm,
kärleken i en dröm.
Stefan Jämtbäck 