På en gubbe som sjunger visor

Så spatserade jag hemåt i mina nya, svarta converse. Bara några dagar efter min fyrtioårsdag. Och jag kände mig inte en dag äldre än 39. Min fasta övertygelse var att jag helt enkelt hade köpt skorna för att de var både snygga och sköna. Ja, snudd på stiliga och fotriktiga faktiskt.
När jag klev in över tröskeln i hallen stod äldste sonen där. Det jag hade på fötterna fångade omedelbart hans blick.
Jag tittade förväntansfullt på honom med lätt lyfta ögonbryn och en min som sa: ”Coola, va?”
Han tittade skeptiskt på mig och utbrast: ”På en gubbe som sjunger visor?”

Då – först då förstod jag att jag kanske hade en fyrtioårskris på gång i alla fall.
Men eftersom jag tror att kriserna hjälper oss i sökandet efter våra gömda jag, bär jag både min eventuella fyrtioårskris och mina converse (numera Ethletics, den rättvisemärkta varianten) med stolthet.

Lyssna på: Den jag är (Text o musik: Stefan Jämtbäck, Sång: Ulla-Carin Börjesdotter)

Den jag är

Skyndar genom skog och över mark
på flykt från mörkret i mitt bröst,
famlar efter allt som fyller tomheten
men finner ingen tröst.
Önskar bara sanningar och svar
som inte rör vid mig,
ändå når orden fram:
”Du söker efter dig”

Stannar vid en bäck jag visste fanns
men aldrig förut lyssnat till,
lyfter på en sten som hindrat vattnet
från att rinna som det vill,
Sköljer mina sinnen i den gråt
som tankarna släppt fri,
mitt i en minnesbild
drar vårens vind förbi.

Vänder så mot strömmen, uppför berget
och mitt hjärta står i brand,
hör hur källan viskar om sin längtan
att få röra vid min hand.
Kommer trött till målet för min färd
och vilan väntar där,
sänker min blick och ser
i spegeln den jag är.