Den jag är

Skyndar genom skog och över mark
på flykt från mörkret i mitt bröst,
famlar efter allt som fyller tomheten
men finner ingen tröst.
Önskar bara sanningar och svar
som inte rör vid mig,
ändå når orden fram:
”Du söker efter dig”

Stannar vid en bäck jag visste fanns
men aldrig förut lyssnat till,
lyfter på en sten som hindrat vattnet
från att rinna som det vill,
Sköljer mina sinnen i den gråt
som tankarna släppt fri,
mitt i en minnesbild
drar vårens vind förbi.

Vänder så mot strömmen, uppför berget
och mitt hjärta står i brand,
hör hur källan viskar om sin längtan
att få röra vid min hand.
Kommer trött till målet för min färd
och vilan väntar där,
sänker min blick och ser
i spegeln den jag är.