Hjärtats nycklar

Text: Martin Lönnebo & Stefan Jämtbäck
Musik: Stefan Jämtbäck

LEENDET
Även om du, även om jag
hade nyckeln till cellen,
även om du, även om jag
kunde öppna atomen
vore vi ingenting,
kunde inte finna livet
och oss själva någonstans.
Nej, ingenting
om hjärtats nycklar inte fanns.

Leendets kod öppnar till livsmod,
gemenskap och kärlek.
Leendets nåd, alla är barn,
universum vår vagga.
Ser inte jordens slut
eller himlens början,
framtiden bjuder upp till dans.
Men ingenting,
om hjärtats nycklar inte fanns.


TÅRARNA 

Se på mig, rör vid mig,
räds inte mödan,
tårar ropar till varje hand
som kan torka bort.

Förena er, sköra i alla länder,
gläd er åt livet och trösta varandra,
Gud finns om Gud är i dina händer,
i ditt hjärta för dig,
genom dig, för andra

Lyssna först, lyssna sen,
tala därefter.
Undvik inte, träng inte på,
bara finns, ja finns

Förena er, sköra i alla länder,
gläd er åt livet och trösta varandra,
Gud finns om Gud är i dina händer,
i ditt hjärta för dig,
genom dig, för andra


HANDEN
Handen, ett dyrbart tecken,
bär liv och bröd till världen.
Skapande, hjälpande, knuten ibland.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

Handen, ett dyrbart tecken
med spår av strid mot ondskan.
Sårmärkt av lidande, utsträckt och sann.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

Handen, ett dyrbart tecken,
med bud om tröst och ömhet.
Fångar den fallande, öppnar en famn.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.


ÖGAT
Bara den som ser
med kärlek på sig själv
kan också se med kärlek på andra.
Vi kan vandra bredvid någon
i bitter ensamhet
för ingenting är
som inte ögat vet.

En vissnande blomma,
ett barn som vill bli sett,
en kvinna i förtvivlan,
en man som halkat snett.
En människas hunger,
nån som kommit i kläm,
vännen kall och vilsen
som längtar hem.

Inte syn i vanlig mening,
men uppmärksamhet
speglar universums skönhet här,
ett seende som skapar och bär.


ÖRAT

Hörsamhet är vördnad för livet,
den kärlekens lydnad som vågar ta ett kliv.
Frihet är att gripa de grenar som håller
och äta de frukter som ger liv.

Lyssna som om det gällde livet,
för det gör det.
Hör det outtalade och hjärtats längtan.
Lyssna och följ,
vad stjärnorna och mullen vill.
Frihet är hörsamhet.


ALLKÄRLEKEN
Vi äger inte jorden och livet,
vi brukar dem bara en tid.
Om vi älskar det lilla,
så får vi det stora
och allkärleken kan ta vid.
Får den kärleken plats i mitt hjärta?
Är det tillräckligt rymligt för den?
Ett hjärta fyllt av sån kärlek
brinner för skapelsen.

Den kärleken är enhet,
förvaltande och delande,
är regn och sol över ond och god
där sårbarhetens helande
ber mörker föda ljus,
låter lidandet och nöden
bli till lust och glädjerus,
den är starkare än döden,
varmare än glöden.
Ett hjärta fyllt av sån kärlek
brinner för skapelsen.


ANSVARET 

Det finns människor som säger:
”Jag ångrar ingenting.”
Men vem har aldrig gjort nån annan illa?
Själens smärta är som kroppens
och kapslas bara in,
om samvetet förminskas till en villa.

När vår skuld har förståtts och betalats
kan förlåtelse få rum, och försoning.
Då, först då, har skuldkänslan gjort vad den ska
och kan lämna ett hjärtas boning.


BOTEN
Orkar vi se att jorden lider,
hur vi plågar och plundrar den?
Vågar vi se vår bekvämlighet
och ompröva takten och färdriktningen?

Vill vi förstå när själen tynar bort
och inse förnekelsen?
Vågar vi göra vad vi förmår
och uppriktigt räta på ryggen igen?

Vi måste försöka att ställa till rätta
när sanningen blottat de fel som vi gjort,
hitta den glömda, gömda botens nyckel,
tung nog för framtidens port.
Uppriktighet och sanning i allt sitt väsen
ger skydd för kärleken.
Uppriktighet och sanning är nyckeln till den,
och till den goda gemenskapen.


ÖDMJUKHETEN
Du prålar inte,
du är.
Du förställer dig inte,
du är.
Du nedvärderar dig inte,
du är.
Ödmjukhet.

Mjuk som vatten, besegrar sten,
i dig har fiskarna sitt bo.
Släcker törst, ger fälten liv.
Du bär skepp på starka axlar,
du ger själen ro.


GLÄDJEN

Så mycket skönhet och skaparkraft hos glädjen.
Det finns så många lyckor gömda här.
Vi bryter brödet för att helas,
glädjen djupnar när den delas.
Jag är vi, du är vi, den burne bär.


NATTEN

Universum är Guds åkerfält
där sädeskornen dör,
för att ge nytt liv, för att ge nytt liv.
Universum är Mors Mystica,
en nattens hemlighet,
oändligt dödande, oändligt födande.

När mänskan finner frid
i den sällsamma föreningen
av död och liv,
vetande och ovisshet,
då har hon varit ute
på världens längsta resa,
den till sig själv
för fortsatt färd mot mer än så.

Universum är Guds åkerfält
där sädeskornen dör,
för att ge nytt liv, för att ge nytt liv


GRYNINGEN
Hoppets dag, rättvisans dag,
gryningen, Unio Mystica.
Hoppets dag, rättvisans dag,
gryningen, Unio Mystica.
Ur mörkret, ett stråk,
en strimma ljus bryter fram.
Gemenskap
i ensamhetens spår,
och vi förstår
att Gud är nära.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s