Så spatserade jag hemåt i mina nya, svarta converse. Bara några dagar efter min fyrtioårsdag. Och jag kände mig inte en dag äldre än 39. Min fasta övertygelse var att jag helt enkelt hade köpt skorna för att de var både snygga och sköna. Ja, snudd på stiliga och fotriktiga faktiskt.
När jag klev in över tröskeln i hallen stod äldste sonen där. Det jag hade på fötterna fångade omedelbart hans blick.
Jag tittade förväntansfullt på honom med lätt lyfta ögonbryn och en min som sa: ”Coola, va?”
Han tittade skeptiskt på mig och utbrast: ”På en gubbe som sjunger visor?”
Då – först då förstod jag att jag kanske hade en fyrtioårskris på gång i alla fall.
Men eftersom jag tror att kriserna hjälper oss i sökandet efter våra gömda jag, bär jag både min eventuella fyrtioårskris och mina converse (numera Ethletics, den rättvisemärkta varianten) med stolthet.
Lyssna på: Den jag är (Text o musik: Stefan Jämtbäck, Sång: Ulla-Carin Börjesdotter)
Stefan Jämtbäck 