I VERKLIGHETEN – nu på Spotify

Nu finns även mitt album ”I Verkligheten”, från 2003, på Spotify.
Gästsångare: CajsaStina Åkerström, Clas Janson, Ulla-Carin Börjesdotter, Anna Stadling, Jonas Karlhager, Marika Lagercrantz och Betelseminariets kör under ledning av Carina Einarsson.

Steve Dobrogosz – piano
Backa Hans Eriksson – bas
Johan Löfcrantz Ramsay – trummor
Jonas Sjöblom – slagverk
Peter Asplund – trumpet
Anna Wallgren – cello
Jonas Knutsson – sopransax, altsax
Magnus Bengtsson – elgitarr, gitarr
…och så jag då förstås – sång och gitarr

Smulor och glimtar

Text: Larsåke W Persson & Stefan Jämtbäck

Ofta följs det underbara
tätt av tomhet, sorg och smärta,
vemod rör sig lätt i lyckans spår.
Mellan härligt och hemskt
går en gräns man knappt ens anar,
stanna kvar är mer än sommaren förmår.
Jag kan akta mig för att behöva
det jag inte till fullo kan få.
Jag kan blunda för det som berör mig
och färgstänk på trygghetens grå.
Men hellre ändå att jag vågar
en försmak, trots erfarenhet,
av smulor från det som är vackert,
och glimtar av gudomlighet

Om du ändå måste gå nu
varför skulle du då komma,
saknad känner bara den som vet.
Om det ändå inte går,
varför skulle vi då mötas,
längtans glädje har till granne bitterhet.
Jag kan akta mig för att behöva
det jag inte till fullo kan få.
Jag kan blunda för det som berör mig
och färgstänk på trygghetens grå.
Men hellre ändå att jag vågar
en försmak, trots erfarenhet,
av smulor från det som är vackert,
och glimtar av gudomlighet

Här och nu en bit av himlen
om jag öppen lyfter blicken,
solens ljus är löftet om nåt mer.
Minsta omtanke en del
av gemenskapen i förskott,
evighetens fotavtryck i allt som sker.
Jag kan akta mig för att behöva
det jag inte till fullo kan få.
Jag kan blunda för det som berör mig
och färgstänk på trygghetens grå.
Men hellre ändå att jag vågar
en försmak, trots erfarenhet,
av smulor från det som är vackert,
och glimtar av fullkomlighet.

LYSSNA på demo

Saker jag ska göra

Jag har en lista med saker jag ska göra.
Tvätta bilen, kratta löv,
rensa ur ett förråd
läsa mail, kolla börsen,
memorera en kod,
laga mat som går fort,
och om jag hinner –
våga nåt jag aldrig gjort.

Jag har en lista med saker jag ska göra.
Formulera klagobrev
mest för klagandets skull,
beta av alla måsten
innan månen blir full,
ställa skorna på rad,
och om jag hinner –
göra någon annan glad.

Jag har en lista med saker jag ska göra.
Renovera vad som helst,
tapetsera en vägg,
bona golv, mangla strumpor,
köpa bröd, mjölk och ägg,
lite leverpastej,
och om jag hinner –
säga att jag älskar dig.

LYSSNA

K som i Kärleken

Idag sjunger gryningen,
sjunger dimma och dagg,
sjunger vägen jag går,
alla tankar jag får
med solens ljus.
I förvirrande rus
sjunger berg, sjunger grus,
sjunger hällande regn,
och sen himmel blå,
sången om K

K som i Kramar av värme och sinnlighet,
som i Kanske en möjlighet,
Kinder som tinar en frusen själ,
och Kvällar som vill oss väl,
som i Känslorna utanpå,
som i Konstigt men sant ändå
och Klockan som väckte ur år av sömn,
som i Kärleken, svindlande, i en dröm

Idag finns jag bara till,
är jag tung som ett dun,
börjar livet från noll,
mister tvekan sin roll,
och natten ler.
Tiden finns inte mer
sjunger allting som sker,
skrålar vidder och fält,
nynnar minsta vrå,
i sången om K.

K som i Kramar av värme och sinnlighet,
som i Kanske en möjlighet,
Kinder som tinar en frusen själ,
och Kvällar som vill oss väl,
som i Känslorna utanpå,
som i Konstigt men sant ändå
och Klockan som väckte ur år av sömn,
som i Kärleken, svindlande, i en dröm,
kärleken i en dröm.

LYSSNA

Hjärtats nycklar

Text: Martin Lönnebo & Stefan Jämtbäck
Musik: Stefan Jämtbäck

LEENDET
Även om du, även om jag
hade nyckeln till cellen,
även om du, även om jag
kunde öppna atomen
vore vi ingenting,
kunde inte finna livet
och oss själva någonstans.
Nej, ingenting
om hjärtats nycklar inte fanns.

Leendets kod öppnar till livsmod,
gemenskap och kärlek.
Leendets nåd, alla är barn,
universum vår vagga.
Ser inte jordens slut
eller himlens början,
framtiden bjuder upp till dans.
Men ingenting,
om hjärtats nycklar inte fanns.


TÅRARNA 

Se på mig, rör vid mig,
räds inte mödan,
tårar ropar till varje hand
som kan torka bort.

Förena er, sköra i alla länder,
gläd er åt livet och trösta varandra,
Gud finns om Gud är i dina händer,
i ditt hjärta för dig,
genom dig, för andra

Lyssna först, lyssna sen,
tala därefter.
Undvik inte, träng inte på,
bara finns, ja finns

Förena er, sköra i alla länder,
gläd er åt livet och trösta varandra,
Gud finns om Gud är i dina händer,
i ditt hjärta för dig,
genom dig, för andra


HANDEN
Handen, ett dyrbart tecken,
bär liv och bröd till världen.
Skapande, hjälpande, knuten ibland.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

Handen, ett dyrbart tecken
med spår av strid mot ondskan.
Sårmärkt av lidande, utsträckt och sann.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.

Handen, ett dyrbart tecken,
med bud om tröst och ömhet.
Fångar den fallande, öppnar en famn.
Arbete, Solidaritet och Försoning
är handens namn.


ÖGAT
Bara den som ser
med kärlek på sig själv
kan också se med kärlek på andra.
Vi kan vandra bredvid någon
i bitter ensamhet
för ingenting är
som inte ögat vet.

En vissnande blomma,
ett barn som vill bli sett,
en kvinna i förtvivlan,
en man som halkat snett.
En människas hunger,
nån som kommit i kläm,
vännen kall och vilsen
som längtar hem.

Inte syn i vanlig mening,
men uppmärksamhet
speglar universums skönhet här,
ett seende som skapar och bär.


ÖRAT

Hörsamhet är vördnad för livet,
den kärlekens lydnad som vågar ta ett kliv.
Frihet är att gripa de grenar som håller
och äta de frukter som ger liv.

Lyssna som om det gällde livet,
för det gör det.
Hör det outtalade och hjärtats längtan.
Lyssna och följ,
vad stjärnorna och mullen vill.
Frihet är hörsamhet.


ALLKÄRLEKEN
Vi äger inte jorden och livet,
vi brukar dem bara en tid.
Om vi älskar det lilla,
så får vi det stora
och allkärleken kan ta vid.
Får den kärleken plats i mitt hjärta?
Är det tillräckligt rymligt för den?
Ett hjärta fyllt av sån kärlek
brinner för skapelsen.

Den kärleken är enhet,
förvaltande och delande,
är regn och sol över ond och god
där sårbarhetens helande
ber mörker föda ljus,
låter lidandet och nöden
bli till lust och glädjerus,
den är starkare än döden,
varmare än glöden.
Ett hjärta fyllt av sån kärlek
brinner för skapelsen.


ANSVARET 

Det finns människor som säger:
”Jag ångrar ingenting.”
Men vem har aldrig gjort nån annan illa?
Själens smärta är som kroppens
och kapslas bara in,
om samvetet förminskas till en villa.

När vår skuld har förståtts och betalats
kan förlåtelse få rum, och försoning.
Då, först då, har skuldkänslan gjort vad den ska
och kan lämna ett hjärtas boning.


BOTEN
Orkar vi se att jorden lider,
hur vi plågar och plundrar den?
Vågar vi se vår bekvämlighet
och ompröva takten och färdriktningen?

Vill vi förstå när själen tynar bort
och inse förnekelsen?
Vågar vi göra vad vi förmår
och uppriktigt räta på ryggen igen?

Vi måste försöka att ställa till rätta
när sanningen blottat de fel som vi gjort,
hitta den glömda, gömda botens nyckel,
tung nog för framtidens port.
Uppriktighet och sanning i allt sitt väsen
ger skydd för kärleken.
Uppriktighet och sanning är nyckeln till den,
och till den goda gemenskapen.


ÖDMJUKHETEN
Du prålar inte,
du är.
Du förställer dig inte,
du är.
Du nedvärderar dig inte,
du är.
Ödmjukhet.

Mjuk som vatten, besegrar sten,
i dig har fiskarna sitt bo.
Släcker törst, ger fälten liv.
Du bär skepp på starka axlar,
du ger själen ro.


GLÄDJEN

Så mycket skönhet och skaparkraft hos glädjen.
Det finns så många lyckor gömda här.
Vi bryter brödet för att helas,
glädjen djupnar när den delas.
Jag är vi, du är vi, den burne bär.


NATTEN

Universum är Guds åkerfält
där sädeskornen dör,
för att ge nytt liv, för att ge nytt liv.
Universum är Mors Mystica,
en nattens hemlighet,
oändligt dödande, oändligt födande.

När mänskan finner frid
i den sällsamma föreningen
av död och liv,
vetande och ovisshet,
då har hon varit ute
på världens längsta resa,
den till sig själv
för fortsatt färd mot mer än så.

Universum är Guds åkerfält
där sädeskornen dör,
för att ge nytt liv, för att ge nytt liv


GRYNINGEN
Hoppets dag, rättvisans dag,
gryningen, Unio Mystica.
Hoppets dag, rättvisans dag,
gryningen, Unio Mystica.
Ur mörkret, ett stråk,
en strimma ljus bryter fram.
Gemenskap
i ensamhetens spår,
och vi förstår
att Gud är nära.

Vad ska alla tänka

Vill va’ säker och bestämd
mycket mer än trevande förskrämd,
hellre framåt och i slag,
välja bort mitt jante-jag,
och oförminskat sann,
följa lusten då jag kan,
släppa taget, ta en risk,
våga störa, inte viska.
Då skaver som en sten i skon,
och stjäl en bit av den person
jag ändå innerst inne är,
en slogan alltför många av oss bär.

Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
Jag har gjort det till ett mantra,
det ger mig ingen ro.
Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
I jord av såna ord
kan bara tveksamheten gro.

Vill va’ på och inte vek,
betrakta livet som en lek,
våga misslyckas ibland,
knyta nya vänskapsband.
Gärna eftertänksamt vis,
inte snäll till varje pris,
säga från och tycka till,
oftast göra det jag vill.
Då stör ett brus min fria tanke,
skjuter viljans skepp i sank,
en ström av ord jag känner så väl,
envis som ett takdropp i min själ.

Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
Jag har gjort det till ett mantra,
det ger mig ingen ro.
Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
I jord av såna ord
kan bara tveksamheten gro.

Jag kan, jag vill, jag törs, det går och jag får,
men tvekar och förnekar hjärtat som slår,
och slår, och slår, och slår.

Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
Jag har gjort det till ett mantra,
det ger mig ingen ro.
Vad ska alla tänka,
vad ska alla tro?
I jord av såna ord
kan bara tveksamheten gro.

LYSSNA

Ett förlåt

Ett förlåt för allt som blev tokigt och fel,
efteråt är det lätt att va klok.
För min del, om du vill,
följs vi åt lite till i samma båt
och delar gråten.

Det finns kvar, allt dumt som vi gjort eller sagt
fast vi lagt det bakom oss just nu.
Men du, jag tycker
att om vi nåt lärt då var det värt
att gå igenom.

Tyst! Vad var det?
Bara livet som vände ett blad.
Det var länge sen jag såg dig så glad.

Ett försök att laga det som gick i kras
likt ett glas mot ett golv av betong.
Någonting betyder väl ändå
dom minnen vi har kvar
och trots allt sparat.
Nu ber jag dig: Förlåt

Tyst! Vad var det?
Bara livet som vände ett blad.
Det var länge sen jag såg dig så glad.

Ett förlåt för allt som blev tokigt och fel,
efteråt är det lätt att va klok.
För min del, om du vill,
följs vi åt lite till i samma båt
och delar gråten.

LYSSNA