Vilken tur att jag inte skrev det här igår

Vilken tur att jag inte skrev det här igår.
Jag var så arg då.
Väldigt arg.
På männen i SD:s ledning.
Som hängt ut och på ett mycket grovt sätt kränkt en människas värdighet.
Ett barn.
Det blev droppen.
Hade jag skrivit det här igår hade jag nog antytt att den som fortfarande kan tänka sig att rösta på SD inte kan ha alla hästar i stallet. I ett utfall mot SD-ledningen hade jag förmodligen använt ord som svin, ondska och… ja, ni fattar.
Vilken tur att jag inte skrev det här igår.

Men är det bra att hålla tillbaka sin vrede i det här fallet?
Borde det inte komma som ett avgrundsvrål ur folkdjupet?
Ett avgrundsvrål som kastar det öppet rasistiska nätövergreppspartiet bort från den vågmästarroll det tillåtits inneha, av både alliansen och de rödgröna?
Det är lätt, och förmodligen rätt, att hävda att samhällsdebatten blivit för polariserad.
Men jag frågar mig om polariseringen verkligen blivit för stark när det gäller just SD?
Är det inte tvärtom så att polariseringen minskat så till den milda grad att det numera snudd på är socialt accepterat att sympatisera med SD? Det fanns inte på kartan för tio år sen.
Och SD är nästan exakt samma parti idag.
Men gränserna har flyttats och okunnigheten är så monumental att många på riktigt tror att lagen om yttrandefrihet ska värna någon slags rätt att kränka en annan människa, eller förvrida och förvanska fakta till oigenkännlighet och dessutom få smörjan publicerad varhelst en önskar.
Ja, hade jag skrivit det här igår hade jag nog till och med uttryckt en stark motvilja angående att ens fortsätta vara facebookvän med människor som fortfarande kan tänka sig att rösta på SD.
Så arg var jag.
Vilken tur att jag inte skrev det här igår.

Jag var även arg på de människor som förminskar visad vrede över uppenbara missförhållanden genom att be den som visar vrede att i stället gå till sig själv, blicka inåt och fundera över i vilka tidigare erfarenheter vreden kan ha sitt ursprung.
Jag hör och läser också ibland att man som kristen alltid bör försöka ha ett milt sinnelag. Att det skulle vara extra kristet. Men ska man verkligen, som kristen, som människa, inta en mild hållning till företeelsen SD?
I så fall undrar jag: Minns någon berättelsen om när Jesus reagerade med mildhet mot månglarna i templet?
Vilken tur att jag inte skrev det här igår.

3 thoughts on “Vilken tur att jag inte skrev det här igår

  1. Bra skrivet. .. Tror inte att Jesus stryker alla medhårs. Han gjorde det inte när han gick här på jorden och jag gissar att han inte skulle göra det nu heller…

  2. Ibland har man rätt att bli förbannad direkt. Annars finns risken att det får ligga tills man nått till relativiseringsnivån ”fast det kanske inte var rasism egentligen”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s