Det här med namn

Jag blev igår uppringd av en äldre man som bad om ursäkt för att han hade kallat mig för Sven vid torsdagens körövning.
Jag försäkrade honom att jag inte varit på någon körövning på torsdagen och ännu mindre hade blivit kallad för Sven och att OM jag hade varit på en körövning och blivit kallad för Sven så hade jag inte tagit illa upp för det. Jag menar, så mycket som jag blivit kallad. Staffan t.ex. Och Sverker. Många gånger.
Mannen verkade dock märkligt nog inte ta någon notis om detta, utan fortsatte vidare till frågan om kontouppgifter för utbetalning av körledararvode. Här genomgick jag för bråkdelen av en sekund en inre kris. Spela med (ja, han hade ju faktiskt kallat mig för Sven, måhända på en körövning jag aldrig varit på, alternativt glömt att jag varit på, men i alla fall…) eller rakryggat yppa sanningen? Jag valde det senare och sa, nu med något högre stämma – typ tenorläge:
”Du måste ha ringt fel Sven…förlåt, Stefan. Jag heter Jämtbäck i efternamn.”
Då verkade det klarna på andra sidan luren och den gamle mannen bad i stället om ursäkt för att han trott att jag hette Johansson i efternamn…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s