Nä, nu vill jag gå hem

Det är svårare att ha sångstund med en barngrupp nu än för tjugo år sen.
Barnen har liksom blivit vana vid ett högre tempo genom TV och radio.
Innan en sång är avslutad ska helst nästa vara igång. Annars blir de små liven uttråkade.
Igår funkade allt bra tills jag för ett ögonblick tappade fokus och ägnade två sekunder åt att fundera över vilket djur nästa vers i ”Jag bor på en bondgård” skulle handla om.
Då drog en yngling i treårsåldern nappen ur munnen och utbrast:
”Nä, nu vill jag gå hem!”

6 tankar om “Nä, nu vill jag gå hem

  1. För si så där 22 år sedan när du hade sångstunder i Vårdkasekyrkan försökte min son krypa över dina ben, men fastnade.. Du tittade litet snällt på honom och sa ”hej du”- och han började gråta. Då ville jag gå hem =D

      • Nä, jag tror han klarade sig utan värre men, han kunde fullfölja ”ålning medest hasning” i kuperad terräng i lumpen, så det var nog ingen större fara! Däremot har han en lätt aversion mot ”Tumme möter Tumme” fortfarande, men det tror jag inte är ditt fel, det skyller jag på förskolan och på hans Kråkan och Mamma Mu-galna morsa, dvs mig. =D

  2. Haha, underbart! Var ska det sluta? Jag märker ju själv hur löjligt beroende jag är av att vara ständigt uppkopplad. Alla var så mycket mer närvarande då, för 20 år sedan i Vårdkasen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s