Jag har aldrig talat om

Jag har aldrig talat om att jag beundrar dig,
jag har aldrig talat om vad du betyder för mig.
Jag har aldrig nånsin sagt till dig, du lyssnar så bra
och att ditt skratt gör mig glad

Jag har aldrig talat om att du är en av få
jag kan va’ liten inför och känna trygghet ändå.
Jag har alltför sällan gett dig en kram till farväl,
eller blommor utan skäl.

Vart tar de stora orden vägen någonstans,
de varma ord som aldrig riktigt får en chans,
de som vi sparar på tills när det är för sent,
alla glömda, ännu gömda, vackra ord
som väntar på att födas?

Jag har aldrig sagt ”förlåt mig” för de gånger jag svek,
När din vandring var tung och din himmel var blek.
Fast jag hörde ditt rop lät jag veckorna gå,
så rädd att störa dig då.

Vart tar de stora orden vägen någonstans,
de varma ord som aldrig riktigt får en chans,
de som vi sparar på tills när det är för sent,
alla glömda, ännu gömda, vackra ord
som väntar på att födas?

Stora ord, varma ord,
vackra ord, och sanningar…

Vart tar de stora orden vägen någonstans,
de varma ord som aldrig riktigt får en chans,
de som vi sparar på tills när det är för sent,
alla glömda, ännu gömda, vackra ord
som väntar på att födas?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s